not feeling “worthy” as an artist

by Jessica

Alternative title: How to not feel like a lesser artist the Jessica Andersdotter way: think about it!
Also: Way too long post with some random pictures to make it lighter
And lastly: Kind of interesting actually. 

not feeling "worthy" as an artist by Jessica Andersdotter

Sup guys. What’s crackalackin? Personally I’m kind of excited, because I’ve been having ~*thinking sessions*~ about my ~*art*~ and had some ~*insights*~. The reason behind this is actually called “art school”. More specifically “application for art school”, where I need to write a kind of description of myself as an artist. Which seemed really hard but turned out to be MIND BLOWING and SO MUCH FUN. So today we’re gonna discuss my identity as an artist a little bit (a lot bit actually), and my journey to finally maybe feeling like I’m actually a “worthy” artist.

The rational part of my brain has known that me not being “worthy” is utter bullshit for a while now, but then there’s that insecure little fellow in the corner who is SO LOUD and was like “YES BUT NO BECAUSE AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!” and then the rational gal left because she couldn’t stand the sound. That’s how brains work, right?not feeling "worthy" as an artist by Jessica Andersdotter

Anyway, I’ve been thinking about why I create, why I create what I create and things like that. The fact is that I’ve never been a political artist. It’s not like I don’t have opinions and thoughts about society, it’s just that I don’t process it through art. A lot of times I’ve felt like a lesser artist because of this, like my art isn’t as meaningful as art that has that deeper purpose or is political. I’ve tried searching for a deeper (political) purpose that would suit me, but that hasn’t worked out. Inspiration level: zero.

And this actually reminds me a lot of when I studied photography for a few years in school, and felt like my work wasn’t meaningful because it didn’t feature people. I remember some of my classmates creating these really emotional portraits, and there I was taking pictures of flowers. I felt so superficial and simple. It wasn’t until I graduated that I realised that this wasn’t at all the case. I was just doing something different from them, not something of lesser value. We all live our own creative lives, and even though I know that now it seems like I still question my own work whenever I’m surrounded by people that are (or seem to be) really confident about what they create. Which the ~world wide web~ is full of.not feeling "worthy" as an artist by Jessica Andersdotter

So back to my art today. I’ve been working almost exclusively with abstract art for a few months now, and it has kind of set me free from the thought that I need to have that clear message in every image. However, this lack of a clear message has in turn made me question if there’s any point in my work at all. Other than it being nice to look at. Because as much as I think that art doesn’t need any other purpose than that, I feel like I need more purpose than that.

And then I started writing that application. And I was like “Uh wtf do I write here? I make pretty abstract things that mean nothing?”. Because that’s honestly the way I felt about them, at least when I started questioning everything. But suddenly I realised – the secret to my art is that I don’t question it. It’s not about a purpose and a hands-on message, at all. Or a plan. It’s about something else – it’s about intuition and emotions. I don’t question the process, I don’t question the result, I create what I want to create and what feels right.not feeling "worthy" as an artist by Jessica Andersdotter

And how silly of me to have mistaken this for something superficial and simple. I should’ve realised it wasn’t that time someone called my art magical. I should’ve known that time a new piece made me feel so much. I should’ve known that time someone said “your art will make people feel again”. (Which is btw maybe the nicest thing someone has ever said to me.) The problem was that I hadn’t realised what I was actually doing.

Like, I’m letting my subconscious run free. Ever heard of that before? (If you haven’t studied art history you might have not actually but whatevs.) I’m being a freaking modern day surrealist. This is automatism. I’M DALI MOTHERFUCKERS. Only it’s abstract. And there are less melting clocks. Okay, I’m not Dali. Maybe I’m actually more like an abstract expressionist, it doesn’t really matter, what matters is that I create based on emotions and intuition rather than ideas and logic. And that’s great!

not feeling "worthy" as an artist by Jessica Andersdotter

Because what was important with this was that I could also remind myself that neither intuition nor logic is better than the other when it comes to art, and that what matters is creating and creating something that feels right to you.

For me, art is a way to free myself from overthinking, eternal reflections and the constant demand for reason. I just want to be unreasonable, god dammit!! I want to glitch the hell out of those images and make them unrecognisable.

I want to let go of reality and reason and let my creative self do whatever it wants.
And I think I’ve finally realised that there’s a lot of artistic value in that. 


Artworks featured in this post:
IvyViola, Stella, LunaGrace.

You may also like

13 comments

Jenny December 1, 2016 - 5:30 pm

Vad glad jag blir att du kommit till dessa insikter! Så klokt och så sant. Jag tänkte när jag började läsa inlägget att det viktiga med din abstrakta konst är just känslorna, att de inte egentligen föreställer något utan bara förmedlar känsla. Att du låter mottagaren sköta den biten själv, bilden kan förändras och bli precis vad personen i fråga behöver för stunden. Och om inte det är fint, viktigt och värdigt så är ingenting det!

Reply
Jessica December 1, 2016 - 5:37 pm

Men Jenny, vilken fin kommentar! Tack så mycket <33

Reply
Louie December 1, 2016 - 7:33 pm

Underbart inlägg! Jag kan känna igen mig så mycket, jag ser andras konst och den djupa meningen bakom och känner att deras konst är bättre p.g.a det. Ibland har jag också någon slags mening med mina verk, men ibland tecknar jag bara utan någon större tanke, och då kan jag känna samma sak som du beskriver.
Men det är som du skriver, att inte tänka för mycket och låta känslorna styra och se vart man hamnar, det är så viktigt. Jag älskar dina verk, och jag tror att för att det just är känslorna står i fokus som gör dem så speciella 🙂

Reply
Jessica December 1, 2016 - 10:37 pm

Tack så mycket, Louie! Det är så himla lätt att känna så (kan tänka mig att de själva känner likadant, haha) men därför var den här insikten så härlig! Känner mig mycket mer bekväm i mitt skapande nu! Tack för en fin kommentar!!

Reply
Amanda December 1, 2016 - 7:49 pm

Så himla intressant och bra skrivet! Jag känner mig så träffad. Du träffade mig mitt i min aspirerande konstnärssjäl och jag måste tacka dig för flera insikter. Dina alster är så fina, och för mig slår de an en ton av något jag inte kan förklara, men likväl känner. Och därför är din konst viktig, för du lyckas. Kärlek till dig.

Reply
Jessica December 1, 2016 - 10:38 pm

Åhhh men kärlek till dig!! Tack för en så fin kommentar!! <3

Reply
Mikaela December 1, 2016 - 10:44 pm

Alltså typ bland det bästa du skrivit! Okej vi bollade det här på facebook häromdagen, men vad fint att läsa det här inlägget. Och så jävla sant! Jag kan också känna så och försöka hitta på idéer som kan vara politiska bara för att det är “fint” att ha en mening så. Och okej, jag gillar alla mina kvinnotecken som kan ses som politiska, men de är ändå på en väldigt simpel nivå i “meningsfullhet”. Men jag skulle inte säga att mina verk är emotionella på samma sätt, äh jag vet inte, de bara är. Men du har så rätt om din konst!!!

Reply
Jessica December 1, 2016 - 11:00 pm

åhhh tack Mikaela!! Men dina kvinnotecken är väl inte “simpel nivå” haha??? Knäppis!! TACK IGEN.

Reply
Mikaela December 1, 2016 - 10:45 pm

Årets rörigaste kommentar, japp!

Reply
Wilda December 4, 2016 - 9:24 am

Vilken fantastisk reflekterande text. Givande att få ta del av din resa och dina insikter, både för att jag verkligen gläds med dig men också för att jag känner igen mig. Jag, som alltid har varit väldigt politisk, kan inte riktigt vara det i min konst/det jag skapar. Där finns bara känslor, och intuition. Tack för att du hjälpte mig att se det som det, och inte något ytligt överflödigt. Sen handlar nog mitt skapande fortfarande mycket om att lära känna mig själv, men jag tänker att det hör ihop. Åh blev sugen på att skriva en egen text om detta nu. Du inspirerar! Och alltså dessa bilder i den här ljusa serien, är mina favoriter hittills. De berör mig, som om det är min inre värld som återspeglas – där det finns så mycket ljus i rörelse. <3

Reply
Jessica January 12, 2017 - 1:31 pm

Alltså du är så finnnnnnn Wilda <3

Reply
Giulia December 13, 2016 - 4:11 pm

I love your artworks!!

Reply
Jessica January 12, 2017 - 1:35 pm

JA det har gått så himla fort? Förstår typ fortfarande ingenting haha! <3

Reply

Leave a Comment

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. Accept Read More

Privacy & Cookies Policy